Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1849, sida 2

att jag i någon mån hyser ett visst misstroende till fruntimmer, som äro ensamma i ett åkdon; ty voro de verkligen i alla delar sköna och behagfulla, säg, skulle det väl någonsin inträffa, att de voro ensamma? — Ah! du vet icke, hvad du säger; icke huru du bedömer könet. De sköna hafva så många sidor, så många spekulationer! Ja det finnes tillochmed sådana, som, af en viss öfvertro på koketteri, hålla, sig ensamma i den fulla öfvertygelse, att en hvar, så fort han blir varse, att den inbjudande platsen vid deras sida ej ännu blifvit eröfrad, i sin inbillning skall skynda att intaga den. I detta ögonblick värseblef Maurice en ganska präktig kalesch i förnämsta styl, körd 3 la Daumont, i hvilken en vacker dam, till hälften beslöjad af en värligt blomstrande pilqvist, som böljande från hennes nätta hufvudbonad tycktes njuta af de drömmar, i hvilka ett lätt slummer försänkt henne. Den låga kaleschen syntes väl beräknad, att för den position hon valt, förvärfva henne utseendet af en med alla retelsens behag lockande sultaninna. Maurice steg lifligt upp. — Mine herrar! sade han. Jag hoppas, att romanen snart skall börja. Invänten mig emellertid här. i (Forts.) — —s— ————