Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1849, sida 2

—-— ——— ler etthundra louisdorer mot edra tre, att jag genast, i samma ögonblick jag får se en skönhet passera ensam i en kalesch, gör en eröfring, råder öfver hennes kusk och tyglar, sätter mig i kaleschen och vinner hennes hand, innan jag ännu med henne anländt till triumfbågen, som ni ser der framme. — Må göra då; jag slår vad, sade den ene bland vännerna; ty jag vet, att du icke skall tala annat, än sanning, huru än händelsen aflöper. — Var viss derpå; återtog Maurice. Se här, hundrade louisdorer; tänk på dem. — Jag ser det, och har redan tänkt på dem; svarade den andre. — Det är förmodligen, när allt kommer omkring, vinsten af ett parti lanter; och det förvånar mig, att de passionerade spelarne under denna vinter icke funnit något bättre och mera på inbillningen verksamt medel att förlora sina penningar. Jag försäkrar dig, min käre Maurice, att jag icke skulle beklaga mig öfver mitt öde, om du vunne de hundra louisdorerna; jag försäkrar dig äfven, att i detta parti lanter, som här är i fråga, jag alls icke skall begära att se i dina kort. Emellertid är nu tid att välja. Lycka till då. En vacker kalesch, en vacker flicka, en vacker hand! — För min del, sade en annan bland de lustige kamraterna; för min del måste jag tillstä,