Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1849, sida 2

sa utbrott af otyglade passioner, som nu drifva sitt spel, mer och mer försvinna, och alla inträda på en förnuftig frihets lagbegränsade bana, och ljusare förhållanden på alla sidor omgifva menniskorna. Men för att komma derhän, måste hvarje enskild göra sitt till och ansluta sig till det hela. Ännu en bestämd fordran, hvilken kräfver ett allvarsamt behjertande, uppställer denna öfvergångsperiod för qvinnan. Hvem har undgått att vidkännas olägenheterna af vår tids händelser? Återverkningarne af desamma hafva redan på ett ganska kännbart sätt träffat många och skola sannolikt träffa ännu vida flera. Mången förmögen man har redan lidit skeppsbrott och endast lyekats rädda sitt och de sinas lif; mången annan söker med bekymmer att lotsa sin farkost fram mellan de klippor, som hota honom med underdergång. Hvad åligger qvinnan under sådana förhållanden? Väl lära många qvinnor hafva förstått den allvarliga uppmaning, som tidsförhållandena gifvit, dock torde andra finnas, hvilka, bländade af sin fåfänga, icke se de faror, som hota äfven dem, icke uppfatta sina mäns vådliga ställning, utan ännu lefva i ett öfverflöd, som ej mera anstår dem. Må de förnimma denna vår tids allvarliga och bjudande uppmaning att återvända till ett enkelt, husligt lif, öfva sina barn i de dygder, som tillhöra detsamma, och öfverhufvud arbeta på att försäkra dem om sådana egodelar, som icke äro underkastade förgängelsen! Då en tid, sådan som den närvarande, mäktigt tränger sig på menniskorna, så är det dubbelt nödvändigt, att hvarje enskilds sedliga kraft sluter sig till summan af den allmänna, för att dGH —— ———— bygga en skyddande damm för lifvets högsta interessen mot den allt förstörande strömmen. Härvid är qvinnans inflytande af oberäknelig vigt; och är det så mycket säkrare och mera ingripande, som hennes verkningskrets ligger inom familjlifvets lugna krets. Måtte qvinliga förbund uppstå för omsorgen om de späda små, för befordrande af en sann barnuppfostran, för afskaffandet af de olägenheter, pensionsinrättningarne kunna ega, för tillvägabringande af ändamälsenligare medel att befrämja den unga, i verlden inträdande flickans vidare bildning, o. s. v.! Häri, ädla qvinnor, sen J en del af eder mission ilifvet. Sådane frökorn, utsådda i samhällenas fruktbärande jordmån, utvecklä sig snart till härliga frukter. Rädden i det yttre lifvets kamp er själs heliga frid; bevaren, under det yttre sträfvandets vådliga öfverhandtagande, ert hjertas lyckliga enfald! Och vill verlden med sitt förföriska språk röfva från eder ert dyrbaraste goda och grumla ert inre lif, o, så förnimmen tidens rop i skaldens ord: Fly till djupet af ditt eget hjerta ifrån tidens buller, tvång och strid; der finns tröst.i hvarje lifvets smärta, lugn, hugsvalelse och frid. —MQO.c — —