Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1849, sida 2

Inrikes nyheter. Landsorten. LUND. Härifrån har utgått en subskriptionsanmälan på en Skånes konstbistoriar, af prof. Brunius, ett arbete, som säkerligen och ej blott inom provinsen skall göra allmänt uppscende. Arbetet kommer att utgöra omkring 40 ark i stor oktaf med 16 planscher, och lägges i början af Februari under pressen. — En för mordet på dragonen Grans hustru i Refvinge nära staden misstänkt lösdrifvare, f. d. hussar, vid namn Ola Thornberg, har blifvit gripen i Stångby och införd till länshäktet i Malmö. CHRISTIANSTAD. Skånska posten för den 27:de dennes innehåller följande: En så ömklig pälsmesso-marknad, som den i går slutade, torde man knappast här kunna erinra sig. Börelsen har icke varit lifligare, än annars på en vanlig torgdag. Förhållandet förklaras lätt genom det öfver all beskrifning usla skick, hvaruti vägarne blifvit genom det ständiga regnandet försatta. Priserna å lifsmedel (med undantag af spanmål) och ved äro uppjagade till ovanlig höjd; men den ädla produkten bränvin erhålles till modereradt pris. Det är dock en tröst — för afnämaren, om icke just för producenten. A propos af bränvin, så har under den sednare tiden på våra gator en mycket liflig rörelse egt rum medelst intransporterande från landet af bränvinsredskap, för att, till följd af förändrade åsigter hos våra sednast lagstiftande Ständer och i anledning deraf emanerad förnyad förordning, undergå någon renovation. De förändringar i detta afseende, som tyckas kunna efter hvarje riksdag med full säkerhet påräknas, gifva anledning till den förmodan, att de, som ifra för urtima riksdag, åtminstone skola få kopparslagare-embetena på sin sida. HH om — W— Ystad den 27:de Januari. Förliden Onsdag den 24:de dennes på morgonen skulle 2:ne gossar, tillhörande nattvardsungdomen i Söfvestad, begifva sig till pastor, som denna dag skulle lemna dem undervisning. Deras föräldrar bo invid Ljunits härads gräns, och skulle gossarne passera Krageholms sjö. Vid ankomsten till sjön föreslog gossen Håkan Persson (son till åboen Pehr Nilsson i Halarp), sin kamrat att, för genhetens skull, taga vägen öfver den tillfrusna sjön, hvilket likväl den sednare afrådde, emedan det töat flere dagar och han deföre befarade att isen skulle vara osäker, helst den vore, hvad rman kallar ,landtöad?. Detta oaktadt fortsatte n: Håkan sin kosa öfver sjön, medan kamraten tog till vägen å en omkring sjön löpande gångstig, deratt ifrån han jemnt kunde se Håkan. Sedan Håkan sk, passerat tvärtöfver sjön och var kommen nära ast I intill motsatta stranden var han försvunnen,