Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1849, sida 2

tager, att så väl han som prins Carl af Preussen skola blifva valda på flera ställen till medlemmar af första kammaren. Bland andra fuffens, vederbörande påhittat för att inverka på valen, kommer äfven försöket att genom utgifna libeller nedsvärta demokraterne. En sådan, dagen före urvalen utkastad bland Berlins allmänhet, innehåller början af en lång förteckning å individer, som, misshaglige för den demokratiska föreningen, af denna skulle blifvit bestämda till egendomskonfiskation, fängelsestraff eller döden. Dylika konster äro dock för grofva, för att hafva någon framgång. Demokraterne antagas äfven i provinserna skola få flera röster, än man i början beräknade, emedan exmedlemmarne,, genom regeringens oförnuftiga förföljelser, till en del betraktas som martyrer. Unruh, Waldeck, Rodbertus m. fl. af venstran i den upplösta nationalförsamlingen hafva utfärdat ett program, hvari de protestera emot allt hvad som skett efter den 8:de sistl. Nov. och förklara sig ärna påyrka, det första kammaren upplöses och den andra blir en konstituerande församling samt förhandlingarne i författningsfrågan åter vidtaga der de slöto före upplösningen. I ,Augb. Allg. Zeit., skrifves från Berlin under den 12:te Jan.: Bland härvarande jurister råder mycken uppståndelse till följe af domstolarnes beteende emot Waldeck, Temme, Esser o. 8. v. samt regeringens passiva hållning i denna sak; en mängd adresser och petitioner förberedas och afsändas. Man delar här fullkomligt Henrik Simons mening, att preussiska domstolarne i denna sak ådagalägga en skamlig servilism. — I vårt polisministerium har upprättats en ny, egen heraldisk byrå, som isynnerhet sysselsätter sig med att taga reda på våra mest beryktade demokraters stamträd. Regeringen, eller åtminstone dess alltför nitiske tjenare, vilja inbilla folk, att alla demokrater antingen äro Fransmän, Polackar eller Judar, emedan hvarje fullblods-konservativ antingen härstammar j rakt nedstigande linea frän Hermann, Cheruskern eller åtminstone på sidolinien från Oden och Freja, och nu skulle genealogiska undersökningar hafva lemnat märkliga resultater. Waldeck skall t. ex. vara jude och förr hafva hetat Edelhirsch, och öfverpresidenten Pinder härstamma från en judeslägt, som förändrat sitt judiska namn Pinkus till Pinder. Då man i ett sällskap af höga embetsmån gaf en medlem af venstran, en man med snille, att förstå, att man tviflade på hans kristna härkomst, svarade han, att han icke var och icke hade varit jude, men att han, derest han ännu längre måste åse huru många kristna betedde sig, kanhända skulle blifva jude. Att bland judarne finnas flera demokrater, än proportionsvis bland de kristta ne, kan icke nekas, men demokratien ligger icke i blodet, utan i deras tidigare uteslutande från alla medborgerliga rättigheter och fördelar. I Frankrike är förhållandet i politiken efter en 60:årig emancipation alldeles lika emellan kristne och judar., — En annan korrespondent i samma blad från Frankfurt klagar öfver, att det reaktionära partiets förnämsta stöttepinnar i nationalförsamlingen, såsom Riesser, Simson o. 8. v. äro judar. ÖSTERRIKE. I ,Augsb. Allg. Zeit. yttrar en Wienerkorrespondent följande rörande kampen i Ungern: ,Kossuth jemte riksförsamlingen har dragit till Debreczin och det skall säkert lyckas honom att uppelda befolkningen, som är oblandad magyarisk. till den vildaste fanatism. Hittills stod endas ——