Ivar, och han lade sin hand i den mot honom utsträckta. -Jag skall bli dig och henne värdig. Hädanefter blifve hon, eller hoppet om en förening med henne, den talisman, som bevarar mig från alla afvikelser, och ger mig kraft till arbete och allt godt. Nej, ingen strid, ingen möda, med ett sådant mål i sigte, skall blifva mig svår.Besinna dig likväl, innan du öppnar ditt hjerta tör Hulda, om du tror dig kunna bestå profvet; ty det blir långt. Inte kan du ännu på många år tänka på någon förbindelse, befästad genom kyrkans band; du är ännu em ung man, när hon, som qvinna, ej anses vara det mera — och den yttre skönheten försvinner snart — Inga pröfningar, ingen väntan synas mig för långa; du har i dag öppnat för mig en ny verld; allt skall bli annorlunda; men du betänker icke det motstånd, som Hulda skall möta från sin farbrors och fasters sida ?2Tror du ej, att jag tänkt derpå? Men detta skall väl kunna öfvervinnas— han tystnade. vJag har ingen rättighet öfver dig, återtog han, efter något uppehåll och kan således ej, och vill det icke heller, ålägga dig några försakelser; men jag önskade, att min hror skulle helt och hållet afbryta sin farliga förbindelse med unge N— Ferdinand är min vän! afbröt han med het