TS —99 — gen. Derigenom är ett nytt band lagdt på folkmaktens grundlagsenliga yttring. Åt bondeständet skall, såsom åt en hop af omyndiga barn, gifvas en Mentor; och denne Mentor skall den andra statsmakten, mot hvilken folkmakten skulle bilda en jemn motvigt, förordna och tillsätta. 23 och 24 88 Riksd.-ord. paralysera sålunda än ytterligare den genom de föreg. 88 i samma grundlag till hälften redan förminskade verkliga folkmakten. IV. Genom Reger.-formens 81 , som stadgar, att till ändring eller upphäfvande af gällande grundlagar fordras alla riksståndens sammanstämmande beslut, är Svenska folkets makt att upphäfva och stifta grundlagar i sjelfva verket omintetgjord. Ty då, efter hvad förut är visadt, större delen af adeloch presteståndet kan: anses tillhöra regeringen, är det icke troligt, att dessa båda stånd skola sammanstämma med de öfriga stånden i beslut, som på något sätt kunde inskränka regeringens makt eller gifva en besvärande utvidgning åt dess embetsverksamhet. Röra besluten upphäfvande af orättmätiga i grundlagarna åt dessa stånd försäkrade privilegier och företrädesrättigheter, kan man redan på förhand antaga, att någon öfverensstämmelse icke inträffar. Genom den oförnuftiga och obilliga 39:de 5 Riksd.-ord., som stadgar, att i alla riksens ständers utskott en af Ridderskapets och adelns fullmäktige licke någon af utskottets fria val bestämd) skall föra ordet,, äfvensom genom den nästföljande 8, som medgifver de af konungen (icke af folket) valda talemännen ,oförvägradt tillträde i utskotten,, äro folkombudens öfverläggningar så bevakade, och på deras: beslut ett sådant inflytande utöfvadt, att, om Regeringen ville så, som den kunde utöfva sitt inflytande, intet enda beslut i någon enda fråga skulle kunna, såsom ett fullt fritt uttryck af folkets grundlagsenliga makt komma till stånd. V. Makten att gemensamt med konungen stifta allmän civil-, kriminalsamt kyrko-lag är genom regeringsformens 87:de S. i så måtto omintetgjord, att denna makt enligt besagda paragraf ej kan utöfvas utan 3:ne stånds sammanstämmande beslut: stanna två stånd emot två, förfaller lagfrågan och förblifve vid det, som förut stadgadt varit. Då det af den nuvarande representationen icke egentligen är mera än två stånd, som kunna sägas representera folket; är det klart, att i alla sådana frågor, som misshaga de andra båda eller regerings-stånden, någon öfverensstämmelse i besluten ej kan väntas. Det blir sålunda vid det, som förut stadgadt varit, eller, med andra ord, af hela lagreformförslaget blifver rn RSA RN a ä ss AA