om du, utan att dåra dig, kan öfverlemna dig åt de förhoppningar, hvilka nu synas dig så l)jufva. Tala så, att jag förstår dig.. vBlott en verklig skiljsmur kunde finnas mellan min syster och dig — jag menar den, som uppkommer genom olikheten af det moraliska värdet. Du är ännu knappast tjugu år, och således har du hela verlden öppen för dig — hon har litet, du har intet; men om ni ega mod; eller, rättare sagdt, du eger mod, att vänta med eder förening, tills du sjelf genom arbete och ihärdighet förvärfvat dig en så oberoende plats, att du kan bjuda henne att dela den med dig, så ser jag ej något annat hinder, än det, att du möjligtvis kunde med ditt sinne, så öppet för alla intryck — förlåt min upprigtighet — följa de vägar, på hvilka du af förderfvade umgängesbröder möjligen kan ledas. Ännu, Gud vare tack och lof! har du ej nedsjunkit i förderfvet, fast det mången gång varit hardt nära. Åt en till kropp och själ förstörd menniska ger jag aldrig min syster; men med en innerlig glädje skulle jag lägga hennes hand i min och hennes barndomsväns, så vida han om några år kunde bjuda henne ett hjerta, som hon ej delat med någon annan, och inga verkliga skuggor hvilade öfver hans namn, förvållade genom honom sjelf. :