finnes således i Sverige en folkrepresentation, hvilken är så sammansatt, att 1:o Några tusende stå som motvigt till mera är 3,000,000. 2:o Att dessa få tusende ej ens tillhöra folket, då detta ord tages i sin vanliga mening. Följderna häraf till förlamande af folket: grundlagsenliga makt äro lätt insedda. Då 2 stånd stanna mot 2, hvilket med en sådan sammansättning af folk-ombuden ofta måste inträffa kan spänningen enligt 69:de S:n Regeringsformen lösas genom förstärkt statsutskott. Men icke heller detta medel hjelper att göra den genom sjelfva nationalrepresentationens sammansättning parasylerade folkmakten gällande. Ty 1:o skal förstärkningen efter nämnde 5 tagas af alla 4 stånden, hvarigenom förhållandet emellan adel och presteståndet å ena sidan, samt borgareoch bondeståndet å andra sidan äfven inom udcskotte bibehålles, och 2:o finnes en mängd undanflykter i grundlagarna, hvarigenom frågors dragande under förstärkt statsutskotts slutliga dom kan förhindras. II. Uti riksdagsmannavalen må ingen embetseller tjensteman obehörigen verka, (Reg.-form 8 112) ,gör han det, miste sysslan., (Riksd. ordn 8 17). Dock äro 2:ne hela stånd sammansatta af til det mesta embetsoch tjenstemän. Huru förlika dessa motsägelser? är man rädd för embetsmännen på samma gång, som man sammansat 2:ne hela stånd eller halfva folkrepresentationer af nästan bara embetsmän? Äro embetsmännen icke farliga i adelsoch presteståndet, utan anses de der tverom vara värdiga representanter af folkmakten; hvarföre skulle de ej då kunna -få inverka på valen? — Verkliga förhållandet är, att man i Sverige har en folkmakt på papperet och till skenet, men i verkligheten är den bunden så, att. Regeringen, fastän indirekt, är enväldig. Det ser ut för ögat och låter för örat, som der funnes folkmakt; men sammansättningen af denna folkmakts representanter är sådan, att den icke finnes i Sverige mera än i Ryssland. Den enda verkliga tygeln på envåldsmakten är opinionen. Af dess inflytande kommer det, att konungen icke väljer andra, än temligen populära personer till talemän, och att embetsmännen på Riddarhuset och i presteståndet icke våga gå allt för långt från den allmänna meningen. III. Ej blott talemännen, utan äfven bondeståndets sekreterare, som enligt 24:de S:n Riksd.-ordn. svid riksdagsärendenas afgörande med goda råd och underrättelser samt upplysningar om hvars och ens lagliga rättigheter och skyldigheter skall tillhandagå ståndets ledamöter, förordnas af konun —AL AA 08 rs arsa EE