Svenska folkets grundlagsenliga makt. I Den i föregående 2:ne artiklar), på grund af anförda. ställen ur grundlagen, folket tillerkända makt har genom en mängd omständigheter, äfven grundlagsenliga, blifvit så paralyserad, att en god del af skulden till samhällets onda icke kan tillräknas folkets uraktlåtenhet att bruka sin makt, utan måste skrifvas på räkningen af den oklart tänkta och framställda grundlagen sjelf. Dessa omständigheter äro: 1:o Representationssättet; 2:o Konungens rätt att tillsätta alla högre embetsoch tjenstemän samt att, folket oåtspordt, ombilda förvaltningsverken; 3:o Den vid de sednare riksdagarna införda och begagnade taktik, att förneka vissa frågors behandling i förstärkt statsutskott. På samma sätt vi i det föregående, genom utdrag ur grundlagen, styrkt svenska folkets rättsenliga makt; så vilja vi äfven här ordagrant anföra de 8S, hvarigenom denna makt till en god del paralyseras. Om denna undersökning kommer att visa, det den ena S:n i grundlagarna upphäfver den andra, så är det icke vårt fel, utan deras, som författat, gillat och antagit besagda grundlagar. A. Folkmakten förlamande omständigheter, som uppkomma af representationgförfattningen. I. Representationens sammansättning är, enligt S 1—22 Riksdagordningen, så beskaffad, att, om vi antage presterskapet till 3;000 och adeln till 50,000 individer, dessa 53,000 uppväga de öfriga 3,500,000 af Sveriges innevånare. De flesta af adeln äro militära, och hela presterskapet ecklesiastika (statskyrkliga) embetsmän. Ena hälften af representationen kommer derigenom i den besynnerliga ställning, att ej ens tillhöra folket, utan fasthellre, genom sina embeten och sin ställning i samhället, att tillhöra den del af statsmakterna, som betecknas med namnet regering. Det ) Se Hand. o. Sjöf.-Tidn. N:o 294, 295 förl, år. oooGDmOAOAQOQOAOOOOQttt.. TR FET ja as En UN ATS SE