ta; men huru många filosofer finnas vid hans ålder — jag känner blott en; — tillade han med förändrad ton. Icke, att jag vill nedsätta ditt värde, men man måste. väl medgifva, att din lugna, om jag får säga, phlegmatiska natur — ? Är, afbröt Ivar, enligt din tanka min enda kraft. Nej, August, det stilla vattnet kan ock uppbrusa. Men minnet af den fromhet och kristliga dygd jag såg i mina föräldrars hus, samt deras förmaningar, hafva hittills afhållit mig från ett lefnadssätt, som förstör själens frid, och — en lindrig rodnad färgade nu hans kinder, äfven jag blef tidigt fästad vid ett rent och oskyldigt hjerta, som trodde på renheten af mitt, och vår inbördes förbindelse har på mig utöfvat det mest välgörande inflytande. : Men, du sade nyss, att Ferdinand N. var din vän?J Ja, jag är fullt öfvertygad derom. Och bevisen på hans bergfasta vänskap — hvar har du dem?; Hans kassa har alltid stått mig öppen — fast jag ej förrän i höstas begagnat mig deraf.? Och du sade ingenting till mig, yttrade han förebrående. vIvar, det är ej så lätt att säga. Jag har hushållat som en narr, derföre behöfver jag mera penningar; dem, med hvilka du försträckt mig, räckte ej till. Han hann ej sluta meningen, förrän en betjent