Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1849, sida 1

Fontor, dels a utdelningsställena och osåldt; men derföre var det väl ej nödvändigt att nu, då en förbättring i författningen skulle vidtagas, dels bibehålla detta stadgande, dels göra det mera outförbart, än det var genom inskränkande bestämmelser, och dels, om det i ett eller annat fall kommit ur bruket, att nu upplifva och utvidga det till väfnader af hvad slag och beskaffenhet som helst. Vid inlastning i ett fartyg för inrikes transport af t. ex. ett större parti segelduk, huru skall man väl kunna akta pappers-stämpeln? Och om denna stämpel vid ineller urlastning förstöres, hvilket latteligen kan ske, så är tillfälle öppet för en kitslig och sniken fiskal att konfiskera varan, såsom ej vederbörligen försedd med de af kollegium nu föreskrifne stämplarna. Att vid ett dylikt förekommande fall vänta upprättelse från högre instanser, har erfarenheten mer än en gång visat är ingenting att med säkerhet räkna på, ty i sådana fall, hvarest ett ofrivilligt brott mot en ändamålslös och opraktisk författning förekommit, pläga vanligen de trafikerande förgäfves öfverklaga de underordnade tjenstemännens åtgöranden. Att nu utvidga tillfällena till dylika officiella plundringar af den enskilda medborgarens egendom, är ej väl betänkt af ett embetsverk, som skall vara till för handelns, näringarnes och trafikens befordrande och nytta. Uti det kommers-kollegii utlåtande i ämnet, hvilket föregått den nu utfärdade författningen, gjorde kollegium, såsom redan blifvit anmärkt, regeringen uppmärksam: på: nödvändigheten deraf, att det bestämdes, hvilka inhemska fabrikstillverkningar, som skulle vara stämpelpligtiga, och den specifikation; som kollegium nu i detta afseende gjort, skulle undanrödja de svårigheter och oordningar, som genom de bristande bestämmelserna förut förekommit. Men att fullkomligt undanrödja äfven denna af kollegium sjelft erkända olägenhet, har väl ej tiden tillåtit. Hvad beträffar artikeln tobak; ser det nästan ut, som om kollegium, oaktadt alla de upplysningar, det förskaffat sig, skulle varit litet osäkert om, hvilka slags fabrikater som skulle stämplas, ty de valda uttrycken -enahanda slag, som hitintills varit stämpling underkastade förefalla oss något för mycket elastiska uti en författning, som föregåtts af ett så digert och pompöst utlåtande, och på hvilken man rufvat uti nära 14 års tid. -Månne det ej kunde hända, att i vissa städer ett eller annat tobaksfabrikat hitintills, eller för någon tid sedan, varit underkastadt stämpling, hvilket det deremot på andra ställen ej ansetts behöfligt att behandla så officiellt? Vid nogare genomseende torde vissa dokumenter kunna upplysa kollegium härom. På grund af tullstyrelsens tillstyrkan, Stockholms tobaks-fabrikörers hemställan och kollegii egen böjelse att få reglementera, har kollegium, såsom det nu synes, funnit för godt att förordna att cigarrer, inlagda i lådor,, skola förses med lackstämpel och omslag. Hvad menar kollegium här med ,lådor,? Uti handeln . och fabriksspråk menas vanligen, då man säger en läda, . cigarrer, 1000 stycken cigarrer, och under afdelningarna häraf, såsom då t. ex. 500, 250, 100 ja 50 stycken cigarrer äro inlagda i en låda, benämnes 1, T:dels, fo:dels, 20:dels lådor. Är det nu meningen, såsom det synes, att alla dessa i vanligt språk så kallade små lådor, skola på det föreskrifna sättet stämplas, så kommer det att blifva en stor olägenhet för fabrikanterna, samt ett i hög grad förökadt arbete för stämpelförrättarne, enär största delen af den mängd cigarrer, som i landet tillverkas, numera inlägges i mycket små lådor, ja i så kallade fi):dels och 20:dels lådor. Fabrikanterne härstädes hafva stridt emot stämplingen af cigarrer, anseende sig ej behöfva det skydd emot konkurrensen af insmugglade cigarrer, som kollegium vill muga på dem, ochi följd deraf samt med anledning af det obestämda uti föregående stadganden har ingen stämpling af cigarrer hitintills här egt rum. Nu blifver förhållandet naturligtvis annorlunda. Den stadgade lackstämpeln är dock intet hinder för den, som