Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1849, sida 2

sjuksängen. En våldsam feber, åtföljd af en stark blodspottning, hotade hans lif; men en outtröttlig vän, en skyddshror, vakade vid hans sida, och denna gången segrade ungdomsstyrkan öfver den så ofta obeveklige, hvilken hugger till med sin lie utan anseende till personen. En dag låg August klädd på sin soffa, med hufvudet lutad mot handen och, som det tycktes, försänkt i djupa tankar, då brefdragarens ankomst afbröt den tystnad, som herrskade i rummet. Har du fått bref? frågade Ivar. Ja.v Från hvem 29 Frän min syster? En purpurrodnad höjdes på den tillfrisknades kinder, hvilken hastigt efterföljdes af en dödlik blekhet. Ivar läste sitt bref utan att låtsa fästa någon upppmärksamhet vid sin vän. Huru mår hon? frågade han slutligen. Bra, Gud ske lof!Är hon förlofvad än?vNej.v vMen hon blir det väl snart?Jag har ingen anledning till en dylik förmodan. August svarade icke. När hans tystnad tycktes blifva alltför ihärdig, bröt Ivar den slutligen. (Forts.)