inNSAanAdi. Bärplockerskan. Stackars flicka, så varm, lilla korgen på arm, smultronblommor i flygande hår! Öfver backar och dalar , se barfot hon skalar och letar i buskar och snår. Korgen plockar hon full, . fall med buskarnes gull, träder rödaste smultron på strå. Ifrån tufva till tufva, så lätt som en dufva, hon hoppar att slindorna få. Som ett hallon så skär denna kinden ju är, söt som munnen är smultronet ej. Se hur näpet hon frågar, om köpet ni vågar; säg — kan ni väl neka, o nej. Någon gosse ibland trycker plockerskans hand, hjelper henne att fylla sin korg, då hon hoppar i sanden och klappar i handen, som funnes ej smärta och sorg. Öfver sjö, öfver hed blicka stjernorna ned, dimman hvilar på kulle och äng. Öfver backar och dalar nu barfot hon skalar att söka — en tufva som säng.