till ögonen. Sakta förde Ivar undan kans hand, och tryckte vännen till sitt bröst. Jag frågade dig i dag,, återtog August, ,om du var min vän, och du svarade icke., Det var mig hvarken att bli efterfrågad om, eller svara på, hvad man så väl borde veta förut. — Men ester detta synes roa dig, så vill jag nu säga, att jag icke är mångordig, men jag känner så mycket mera — och den jag en gång fästat mig vid — vid den är jag för evigt fästad, är du nöjd nu?, och han slöt sin skyddsbror fastare in till sig. Om jag kunde och finge ständigt vara med dig; jag skulle bli bättre., .August!, sade Ivar, säg mig ännu en gång, om juridiken är dig motbjudande, och om du verkligen har håg för konstnärslifvet? Jag har icke håg för allvarligare studier. Poäsi, musik och målning, med ett ord, alla esthetiska njutningar, äro mig kära. Allt annat är mer eller mindre träkigt. Då bör du aldrig komma till Upsala, och skall icke heller komma dit., Hvad vill du då göra af mig?, Du skall, till en början, komma till Stockholm, och af lärarna vid målare-akademien taga lektioner, och sedan måste vi försöka, att skaffa dig något res-stipendium, så att du på södra jor