Band och stjernor Kungen ger, men han får dock ej dess fler trogna männer. Jag blott toddyar består på mitt folk, hvar qväll, och får sanna vänner. :,: Hofmän dricka Kungens skål, blott så länge, i hans bål, något finnes. i Min gesäll jag litar på, lika säkert äfven då intet vinnes. :,: Knappt får Kungen supen ta för de höga herrarna, i konseljen. Är blott ej min kassa matt, hindrar kyparn mig ej att fira helgen. :,; Får väl kungen för sitt hof kyssa makan utan lof? — fanken heller! — men när helst mig faller in, pussar fritt jag gumman min, så det smäller. :,: I förnämt och tråkigt lag gäspar kungen långa drag hela qvällen. Söndagsqvälln jag glad och fri åker med familjen i karusellen. :: När hans kungeliga nåd hemtar från sitt höga råd — blott persilja, jag i bildningscirkeln är; lyssnar — mera uppbygd — der på herr Lillja. ::: Kungen har knappt nårnsin fritt, gissar hela dan på sitt folks charader. Men jag reser, när jag vill, utrikes och yxar till barrikader. :,: Ofta darrar kungen för, att hans folk kanhända gör en vidräkning. Ej jag darrat någon gång för att skrifva ut en lång — en lång räkning. :,: I historier och blad häcklas kungen rad för rad, så gunådan. Tadel blef väl ock min lott, men snart glöms, om än jag stått uti Lådan. :;: Kungen ligger ock en dag, just precis som en gäng jag, på sitt sista. Sorgsen står i verkstadsvrån, med sin hyfvel, mäster Spån; gör — hans kista! ::: Th—r. i — —— ::: I