Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1849, sida 2

templet i Upsala, kan troligen detta ej vara någonting. Onekligt, svarade den äldre baron, är detta ett tempel, i ordets verkliga bemärkelse — man skall icke alltid anställa jemförelser här i verlden, utan med känsla betrakta det sköna hvar man ser det, utan att straxt vilja föra tankan till det, som möjligtvis kan vara ännu skönare.Och denna vackra altarprydnad, huru enkel, men huru skön är ej den? yttrade friherrinnan. Men hvilken dårskap, menade Conrad, så vilja vi kalla hennes son, vatt uppföra ett dylikt arbete af gips; det hade varit bättre att låta bli alltsammans. vSäg icke så, inföll Hulda. Det är ju en rigtig njutning att betrakta denna hänförande grupp: Venusfigurer äro egentligen Byströms genre, invände hennes kriticerande kusin. Då betraktar jag ojemnförligt heldre dessa bilder än någon Venus, den må vara af hvilken mästare som helst, yttrade Hulda; och tårarne kommo henne i ögonen, när hon fästade dem på honom, den kärleksrike, som står i fonden med kalken i ena handen, och upplyftande den andra, liksom för att vilsigna sitt folk. Hvilket himmelskt uttryck i hans anlete, sade den unga flickan, till hälften hviskande, som öm hon talat