Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1849, sida 2

väsende vid första anblicken talade till hennes fördel. Baron C. inbjöd August, att i deras sällskap företaga en vandring kring staden, och tilllade: då vi på nedresan passerade härigenom, var det så hastigt, att vi ej hade tillfälle taga stadens märkvärdigheter i ögonsigte. Herr Memning skulle mycket förbinda oss, om han ville vara vår ciceron.Jag fruktar, att det blott skulle plåga herr Memning att gå med oss, som äro så obekanta. Det kan ju ej annorlunda vara, när man nyss gjort en så öm förlust; invände friherrinnan. August bugade sig, yttrande: att det vore honom tvärtom både en ära och en glädje, om han kunde vara herrskapet till någon tjenst — den vare aldrig så liten. Denna artighet var af samma halt som nästan alla, hvilka som ett echo upprepas i sällskapsverlden från man till man. Huldas och Ivars sällskap var honom kärt, men från det friherrliga paret, och deras stolte frånstötande son, skulle han oändligt gerna velat aflägsna sig — dock måste han i detta ögonblick underkasta sig det ena för att få njuta af det andra. Man ställde kosan till den verkligt sköna kathedralen; då dörrarna öppnades, och man der inträdde, yttrade August: För dem, som säkert många gånger haft tillfälle betrakta det herrliga, så mycket lofordade