Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1849, sida 3

kännande få påses vid anmälan hos poliskammaren, för hvilket afseende jemväl upplystes, att hästkreaturet, enligt veterinär-läkaren ÅA. Bjurns affordrade beskrifning, vore faeminini generis 7 år gammalt, till växten under vanligt mått, med åt venstra sidan hängande mahn, hvit stjern i pannan, några likadana hår uti svansens venstra sida, Samt spattig i begge bakbenen. Och så slutades, tills vidare, denna fråga. Uti målet emellan stadsfiskalen, hr advokatfiskal 7. C. Greife, å tjenstens vägnar, å ena, samt skepparen AÅ. M. Illman och v. konsuln i Marstrand, Rod. Channing, å andra sidan, tilltalade för brott emot karantäns-författningen; afsade, den 23:dje dennes, härvarande Kämnersrätt följande: Utslag. Af ransakningen inhämtas, att sedan skepparen Illman, den 8:de Oktober sistlidet år, med briggen Hoppet afseglat från Amsterdam, med destination till Helsingfors, men fartyget, den 26:te i samma månad, strandat vid Rörö, derå Illman och fartygets öfriga besättning räddat sig, samt mästerlotsen Torgel Olsson, till hvars bostad de skeppsbrutne sig begifvit, uppsatt svart flagga så väl på sitt hus, som på fartyget, äfvensom karantäns-uppsyningsmannen Hansson, hvilken sedermera ankommit till ön och till IIlman framställt de vid sundhets-undersökningar föreskrifne frågor, derå skriftliga svar äfven meddelats, tillsagt Illman, att han, intill dess Hansson af vederbörande inhämtat underrättelse, huruvida Illman och besättningen skulle undergå karantän, icke finge aflägsna sig från Rörö, eller hafva gemenskap med andre bland öboerne, än dem, som blifvit antagne till biträden vid bergningen af fartygets last; har Illman, påföljande dagen, innan Hansson ännu återkommit till Rörö, på uppmaning af hr v. konsul Channing, jemte denne, begifvit sig derifrån till Marstrand, och, ehuru skepparen Illman sålunda, i så måtto, sig förbrutit, som han, oaktadt förbud, lemnat Rörö och satt sig i gemenskap med landets innebyggare, innan praktika blitvit för honom utfärdad, samt staden Amsterdam, derifrån TIllman med sitt fartyg ankommit, varit, genom Kongl. karantänskommissionens härstädes den 23:dje förenämnde månad utfärdade kungörelse, förklarad för smittadt af kolera, likväl och som, enligt af magistraten i nämnde stad, d. 26:te i berörde månad, meddeladt bevis, icke någon pest eller annan smittosam sjukdom, då herrskat derstädes, samt Kongl. karantänskommissionens ofvan omförmälde kungörelse, hvilken utfärdats först 13 dagar efter det Illman med sitt fartyg lemnat Amsterdam, som, så vidt upplyst blifvit, vid Illmans afresa icke ens varit af Kongl. kommissionen förklarad för smitta misstänkt, enligt afhörde vittnens intyg, icke varit den 27:de sistl. Oktober känd på Rörö, finner kiämnersrätten IIlmans åtalade förfarande icke böra bedömas annorlunda, än efter 7 i Kongl. karantänsförordningen den 7 November 1806, med tillämpning af hvilken 5 kämnersrätten alltså fäller skepparen Illman att derför böta 100 Rdr till tväskiftes emellan åklagaren och karantänskommissionens kassa. Beträffande derefter vice konsul Channing, hvilken, mot sitt bestridande, icke är förvunnen att hafva i åtalade tillfälle uppfört sig våldsamt eller fällt några hotelser, och derföre i desse delar frikännes; så enär Channing, enligt eget erkännande och vittnens intyg, oaktadt han blifvit underrättad derom, att skepparen Illman icke erhållit praktika, likväl uppmanat honom att från Rörö begifva sig till Marstrand, samt dervid varit honom i så måtto behjelplig, som Channing tillåtit IIlman att åtfölja Channing på den båt, å hvilken denne till Rörö anländt; pröfvar kämnersrätten lagligt, i förmågo af 29 i ofvan åberopade förordning, döma Channing, att likaledes plikta 100 Rdr, till ofvanutsatt fördelning; hvarförutan IIlman och Channing skola gemensamt ersätta vittnen, lotsen Torgel Olsson, samt fiskrarne Emanuel: Andersson och Lars Magnusson för deras inställelse med 2 Rdr 32 sk. bko till hvardera; kunnande Channings emot karantänsuppsyningsmannen Hansson framställda ansvarsoch ersättningspåstående icke lagligen bifallas. — Liket efter en Fru Strömbeck, som saknats i sitt hem sedan juldagarne, har återfunnits uppflutet vid mellersta brobänken å Gamla Varfvet.