t.t.2— — ANE41z;: XX IIi2 Ö1111112 RA4Å112 ma sätt, som de mest gynnade nationer. Och med handelstraktater, innehållande en sådan mening, uti handen, samt åberopande nu gällande tulltaxas 25:te paragraf, lärer det väl ej helle; dråja länge, innan H. E. utrikes statsminister blir uppvaktad af flere främmande makters ombud, som göra anspråk på att för sina respektive I nationer blifva behandlade på samma sätt, som förevarande fall, t. ex. Förenta Staterna, ja til soch med vissa integrerande delar af de riker eller länder, som samma ombud möjligen representera. Så vidt vi förstå, kunna ej heller deras anspråk i dessa fall bestridas, enär de beviljade I förmånerna nu äro af en helt och hållet annan natur, än förr varit fallet. Då konungens konselj har medgifvit en tull-lindring af 15 4 för engelska manufakturvaror ifrån Förenta Staterna, semfördt med hvad samma engelska manufakturvaror betala, när de komma ifrån Frankrike eller Danmark, så måste det vara tydligt, att både de franska och danska nationernas representanter willigen kunna, i följd af bestående traktater, fordra, att samma förmån, som inrymts Förenta Staterna, äfven utsträckes till tullbehandlingen saf engelska manufakturvaror, då de ankomma ifrån Frankrike och Danmark; så mycket mer, som denna tull-lindring nu redan är medgifven för engelska manufakturvaror, då de hitföras från de franska och danska kolonierna i Vestindien och Grönland, det vill säga från delar af franska och danska rikena. Likaledes lärer väl äfven engelska regeringen ej heller försumma att fordra samma tull-lIindring, för dess europeiska länders produkter och tillverkningar, som nu har blifvit medgifven för samma varor, om de föras öfver atlantiska oceanen och derifrån vidare hit till Sverige. Och slutligen måste alla andra länder, Som, på grund af afslutade handelstraktater, kunna I uti förevarande fall göra anspråk på de oftanämnde 15 lindring i tull samt handelsoch sjöfartsafgifter, ej heller försumma sig; hvaraf följer, att snart nog nu gällande tulltaxas alla tullsatser måste blifva nedsatta med 15 4 vid införsel af produkter och tillverkningar af alla slag ifrån de flesta länder, med hvilka vi hafva handelsgemenskap. Sannolikt är det denna förestående snara förändring uti redaktionen af nu gällande tulltaxas 24:de paragraf, hvilken föranledt statsrådet att till slutet af paragrafen förflytta orden komma tills vidare att fortfara. Sedan hela tulltaxan blifvit nedsatt med 15 94 för sådana länder, med hvilka vi hafva liberalare handelstraktater, uppstår det en ny fråga, om ej de momenter uti förenämnde paragraf, hvilka handla om 25 4 och 333 4 tull-linaring blifva tillämpliga på de sålunda nedsatta tullafgifterna, eller, om de skola tillämpas på de afgifter, som tariffen nu innehåller, och med hvilken fråga det kan blifva tids nog att utförligare sysselsätta sig, då den af statsrådet förespeglade allmänna nedsättningen af 15 44; verkligen ägt rum. För det närvarande anmärka vi blott, att, ehuru skäl kunde finnas för ett sådant påstående, det dock ej torde böra påyrkas. Det är nemligen tydligt, att om dessa 25 och 334 4 komma fortfarande att beräknas på de nu gällande tullsatserna, skadan för landet af dessa differential-afgifter uti visst afseende, genom den andra allmännare nedsättningen af 15 4 för varor i allmänhet och från närliggande länder, neutraliseras; ty då komma dessa 25 och 333 44 i sjelfva verket ej att utgöra mera, än respektive 10 och 184 4 lindring, jemförd med hvad Sydamerikanska och Ostindiska varor betala i tull, om de införas från t. ex. London. Dessutom, om tull-lindringen af 25 och 33y 24 skulle beräknas på den med 15 4 nedsatta tariffen, i stället för på nu fastställde afgifter, skulle derigenom rikets påräknade tullinkomster komma att för någon tid betydligt understiga den af ständerna antagna summa. Genom den tull-lindring af 15 få, som statsrådet nu efter vår olkning har beviljat, kommer, sedan densamma ti öfverensstämmelse med bestående traktater blifvit så vidt utsträckt, som den kan blifva, ändå i na lnn dd RAR LL 22 A:: KR