Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1849, sida 2

Låt mig slippa höra talas om den der Ivar — det plägar mig bara att höra nämnas hans högst fatala namn — Säg inte så; ty då gör du mig ledsen. F—n vill göra dig ledsen och icke jag. Nej du skall bli glad, derföre vill jag ha dig med mig till punschbålen och spelhuset. Vi ha haft bra tråkigt under vår gymnasiitid; nu mot slutet har det väl varit någon rörelse — annat lif blir det vid akademien. August följde. Vid punschbålen blef, för att begagna studentspråket, rett triskt och muntert lif?. De unga klingade med glasen, under det att Bellmans sånger genljödo i rummet, och Augusts sköna tenorstämma väckte allmän förtjusning. Med något för mycket lyftade sinnen vandrade man till värdshuset och återstoden af baron C:s sista gåfva, det enda August egde, törlorade han på det förhatliga hazardspelet. TI den mest förtviflade sinnesstämning vandrade han hem. Hvem mötte han der, om ej sin äldste bror, som kommit till staden, för att sjelf lemna honom underrättelse om deras mors hastiga död. (Forts).