minnen, föresväfvade honom under nattens drömmar, som under dagens omvexlande sysselsättningar. Kanhända hade brodern jjelf bidragit till bibehållandet af denna tysta, dolda, rena kärlek, hvilken hittills varit den sig sjelf lemnande ynglingens ende beskyddare för allvarsammare förseelser. I sina bref talade Ivar ofta om sin syster, och genom dem blef August bekant med hennes umgänge och sysselsättningar. Med värma lofordade brodern den unga flickans allt mer och mer sig utvecklande egenskaper, och gladde sig åt det sätt, på hvilket hon rättfärdigade sina föräldrars förhoppningar. Isyoar hade, just som August skulle anträda resan till det högre lärositet, vid tjugoett års ålder slutat sin akademiska kurs, och hade nyss låtit inskrifva sig i Svea Hofrätt, då han tillika ämnade biträda sin farbror, i hvars hus hans syster vistades, med sommaroch hösttingen. (Baron C. egde en indrägtig domsaga i trakten af Upsala, och bar äfven titel af lagman.) För att undvika förminskandet af sitt kapital — i hvilken afsigt skola vi framdeles lära känna — hade han under ferierna konditionerat och äfven medfört sina elever till akademien. Den friherrliga ynglingen ådagalade en flit, sparsamhet och renhet i seder, hvilka äro sällsynta i alla klasser. Lättsinniga kamrater, hvilka i hans frånvaro gjorde honom till föremål för sitt skämt, kunde dock