Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 2

—77—— — — —— skulle förbittra hela hennes lif, och slutade med en panegyrike öfver baron C. hvars hufvudinnehäll egentligen var ett klander öfver den stora darskapen, för den, som af omständigheterna blifvit föranledd, att sälja sin egendom, att de tillochmed i dödsstundeu, ,så uttryckte hon sig,, slösa bort stora penningsummor. En stor förändring hade inträffat i August Memnings så väl inre som yttre lif. Hittills hade han varit ögonblickets barn, hvilket sorglöst lekt med blommorna, utan att tänka på taggarna, som deribland gömde sig, och stungo honom. Bittert kände han svedan, af de sednare, men den glömdes snart för ett nytt intryck. Hjelpsamma händer, förekommo ständigt hans behof; och han litade på, att så skulle det blifva hela lifvet igenom. Utan den minsta förbindelse, uppvaknar han nu på en gång ur sin ljufva slummer, och genom den ädle baronens förädrande omständigheter, och derpå följande död, finner han sig nu hjelplös och öfvergifven, och för första gängen, framställer sig i hans inre denna fråga hvad skall det blifva af mig? tigga blyges jag — och att arbeta — säsom mina fäder gjort — kan jag icke.o (Forts).