—— —— -Åh ja, väl sannt; men — Staren trodde, att vi skulle i höst knnna så arrendera Äppelbo. Vi skola flytta, som ni veta, och Stare tycker, att rummen här skulle passa oss väl. Dig har riktigt lyckan stått med, min lilla Jeanna, det må jag säga. Ja, den stod visst med mig, svarade hon bittert, då jag blef enka med sex barn och ej visste hvarest jag skulle få bröd tlll dem —27 Sa kom ju genast baron, och pojken din fick en så stor herremans son till — till — hvad är det nu, det kallas — 2) Och så dog baron, återtog enkan; då stod väl lyckan också med mig?Så blir väl någon annan råd, du behöfver alarig sörja. Din alste gosse, Christian, har du ju redan fått i handelsbod, och Stare, som var i går uti stan, sade att pojken mår som en grefve. Hvar äro de andra tre barnen: Emma, Christine och lille Eskil?v vDe äro hos komministerns i eftermiddag. Se bara på. Pastorns äro mycket nådiga mot dig — intet så mot alla — — — och en betydelsefall mine, bvilken tillräckligt förklarade meningen, beledsagade orden. Nu skall jag berätta nytt, som icke tör vara så allmänt bekant, fröken Hulda skall uppåt landet till sin farbror —