Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1849, sida 1

är stort för en annan, hvilken, uppfödd i sattigdomens koja, har lärt sig att värdera den med svett och möda förvärfvade penningen. IV. Läsaren torde ha godheten följa mig till fru Memnings lånade boning. Det är Söndag; det torftigt möblerade rummet eger ett högtidligare utseende än vanligt. Fint granris är sirligt strödt ökver golfvet, och den unga vårens nyss utspruckna löf se vi vackert sammanbundna till större och mindre guirlander, hängande kring den hvitmenade spiseln, den lilla spegeln och de hemväfda enkla gardinerna. Enkan, i den svarta, åldriga bombasinklidningen och den titt kring ansigtet sluatna nystärkta mössan, sitter i sin brunmålade soffa; på ett perlfärgadt bord, som står framför henne, ligger en stor tillsluten bibel, en öppen evangeliibok och Ekmanssons postilla uppslagen ,— en gåfva, hvilken hon af sin alltid saknade make, som fästmö, emottagit. En ljuslockig, adertonårig flicka har valt sin plats på en stol bredvid softan, och August sin vid fönstret; äfven han är högtidsklådd, blicken tankfull och spår efter tårar synas på det öppna, vackra anletet. Han har firat sin första nattvardsgång, och dagen för;