Ofvanstäående adress är af den märkvärdiga beskaffenhet, att alla kommentarier deröfver kunna vara öfverflödiga. Sälänge ett lands industriidkare stå på den låga ståndpunkt, att de anse införandet af prohibitiva lagar för en högt upplyst statskonst, sålänge personer, af hvilka man borde kunna fordra upphöjda tänkesätt, tända rökoffer till befordrande af egna interessen på det allmännas bekostnad — sålänge är det icke underligt, att flere af landets vigtigaste reformer få stå tillbaka och att regeringen insöfves i drömmar om vishet och ofelbarhet. Emellertid bör man tekna sig till minnes, att den Stockholmska fabrikssocieteten lofvat att följa tidens framsteg och motsvara förbrukarnes fordringar utan att nedtvinga arbetslönerna, och att den låtit påskina en varm kärlek till sina arbetare. Hvar och en, som i ringaste mån blickat in i Stockholmslifvet vet dock mer än väl, att fabriksarbetarne der långt ifrån njuta den faderliga omvårdnad, som grundlägger ett varaktigt moraliskt lefverne; och att den uteblifna spän