Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1849, sida 2

——k ——— vidskepelse hos efterlefvande, som gör, att, så snart de förnimma minsta tecken till återvändande lif hos den döde, de straxt anse dessa tecken som verkningar af spökeri och onda andar; den uraktlåtenhet å lagarnas och lagstiftarnes sida, hvarigenom det å ena sidan ej förhindras att liken, den kalla årstiden, så tidigt utbäras och å andra sidan ej nödiga mått och steg vidtagas till skendödas upptäckande, m. fl. Vid ett annat tillfälle skole vi redogöra för de försigtighetsmått, som i andra länder äro vidtagna till förekommande af den förfärligaste lott, som kan träffa en menniska — att lefvande begrafvas. Om genom denna framställning uppmärksamheten blifvit väckt på nödvändigheten att äfven hos oss egna någon mera omsorg och vård om de aflidna, än blotta begrafningens, har ändamåner en af sina bästa vänner stå i blotta linnet innanför den lästa gallerdörren. ,Jag fryser, jag fryser. Den, som berättat tilldragelsen för Refer., tog af sig kappan, rullade ihop den och lyckades instoppa den genom galleröppningen. Han skyndar derefter till kyrkvaktaren. Men se portarna voro redan stängda. Han går genom kyrkoherdehuset, som på ett ställe afskär kyrkomuren, upp till dåvarande kyrkoherden Franzen. De skyndade tillsammans till den olyckliges hjelp. Men ack, när de kommo till bisättningshuset (det hade dragit om en stund, genom oförutsedda hinder) var den olycklige ieke mer. Han låg på golfvet ihjelfrusen.