—i———— — lefver hon för sig sjelf, själen utvecklas ur sitt fruktämne och verktrg tillskapas för den 3:dje; i denna 3:dje åter äro andra kroppar delar af hennes kropp, den frigjorda anden sammankedjas med andra andar och genomskådar det oändliga ljusets väsenden i den mån, han dertill under jordlifvet låtit sig skickliggöras. Öfvergången från den 1:sta perioden i den 2:dra heter födelse; öfvergången från den 2:dra till den 3:dje heter död. Vägen på hvilken vi öfvergå frän den 2:dra till den 3:dje är icke mörkare eller onaturligt hastigare än den, på hvilken vi gått från den 1:sta till den 2:dra. Döden är säledes blott en förvandling (metamorfos). I 2:dra rummet sätta vi en mängd orsaker, hvilka icke äro annat än verkningar af den förstnämda, bristande upplysning, såsom: den sorglös— het, hvarmed man vanligen anförtror likens vård och behandling ät okunniga personers rån händer; den grymhet att straxt man inbillar sig anden vara flydd med sista pusten hos den skenbart döde, utbära honom i ett kallt rum, der han nödvändigt måste frysa ihjel ); den fördom och ) En berättelse ifrån våra dagar må här anföras. Refer. hade en bekant, som en afton kl. 10 gick öfver Klara kyrkogård i Stockholm. Det var sent på hösten. Som han går förbi bisättningshuset, får han se något hvitt skymta derifrån. Han stannar och hör en röst: för Jesu skull hjelp mig! Han skyndar intill och fin