Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1849, sida 2

—— d för sent. Han hade redan erhållit det dödande såret. 7:o Kyrkoherden i Jassorf vid Neuburg lades lefvande i grafven och blef blott genom en slump räddad. Han omtalade sedan, hvilka förskräckliga qval han utstått, då han hörde och kände allt som med honom förehades och fullkomligt varit herre öfver sin tankegäfva. 8:0 I distriktet Posese begrofs likaså, år 1787, en andelig, som uppvaknade och uppgaf ett förfärligt skri, just som han blef nedsatt i grafven. 9:o En handlande i Paris, hvilken hemkom från en resa just då man bar hans fru till grafven, lät likfärden ätskiljas och tog sin döda fru från bärarne. För att öfvertyga sig om hennes verkliga död, lät han göra några inskärningar och sätta koppor på åtskilliga ställen af kroppen. 25 sådana voro redan satta utan ringaste verkan. Men vid den 26 utropade den döda: Ack hvarföre plågen J migl — Så återkom hon genom sin makes ömhet och försigtighet till lifigen och undvek den fasansfulla grafdöden, hvilken hon eljest måste dö. 10:o En ung borgaredotter i Paris tvingades af sina föräldrar att äkta en, som hon icke älskade. Icke långt derefter föll hon i en tärande sjukdom och dog. Man begrafde henne, som vanligt i Paris, efter 24 timmar. Hennes förste älskare mutar dödgräfvaren att öppna grafven, för att