Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1849, sida 1

förmärka ett svagt klappande. Han gaf honom vin i munnen, gned dermed hans tinningar, näsa och läppar, dock utan att framkalla ett tecken till återväckelse. Icke långt derefter började han nedsörpla vinet. Man gaf honom ännu några skedar; han återhemtade sig, öppnade ögonen och blef fullkomligt frisk. Han hade hört allt, som de kringstående talat under hans skendöda tillstånd. 4:o En ung dam i prinsessan N. N:s svit led en lång tid af nerfsjukdom, tills hon slutligen efter allt utseende afsomnade. Hennes läppar voro bleka, hennes ansigte en aflidens, hennes kropp kall. Begrafningsdagen utsattes. Den kom. Till följe af landets bruk sjöng man framför huset några dödspsalmer och andeliga sånger. Just som locket skulle påsättas, tyckte man sig märka en slags svett, som med hvarje ögonblick frambröt allt starkare och starkare, och slutligen några krampaktiga rörelser i händerna, liksom i fötterna. Några minuter sednare öppnade hon ögonen och lät höra ett genomträngande, jemmerfullt skri. Man sände genast efter läkare och efter några dagars förlopp var hon nästan fullkomligt återställd. Då berättade hon allt hvad som tilldragit sig under hennes skendöd. Hon tyckte, sade hon, att hon drömt att hon varit död. Hon hörde det oaktadt tydligt sina vänners samtal och deras klagan vid hennes likkista. Hon kände huru man iklädde henne svepningen och