Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1849, sida 1

Varning till menige man att icke lefvande begrafva sina anhöriga och vänner. Om det är mera värdt att frälsa en medborgare, än att besegra tusende fiender, så torde denna lilla uppsats icke anses ovärdig läsarnes uppmärksamhet, såvida den har för afsigt att åskådliggöra på samma gång det fasansfulla i att lefvande begrafvas, som det trängande i behofvet att vidtaga några mått och steg till förekommande af denna fasansfulla belägenhet. 1. Antalet af dem, som lefvande begrafvas. Skulle man, säger en förf. ), i våra kyrkoböcker och nyårstabeller uppgifva och bestämma de lefvande begrafna, liksom de dödfödda, hvem vet, om icke då de förras antal oftast öfverstege de sednares?Ingen ålder, intet kön, intet stånd, inga vilkor befria från vådan att lefvande begrafvas. A) Ingen ålder, intet kön: 1:0 Gelas, pastor i Langrat, stiftet Agen, en gubbe omkring 100 år gammal, föll den 3 April 1773 i en sömn, som alldeles liknade döden. Han uppvaknade ur den) H. A. Wallroth i en predikan om kristnas pligt emot skendöda. .