Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1849, sida 2

I ert eget bästa, som för mitt lugn. Hon låtsade som hon var beredd att lyda, dock bad hon honom först att hjelpa henne att förtära en kostlig ormsoppa, som hon låtit tillaga för sig sjelf, men nu ville dela med honom.. Denna kraftiga rätt skulle på hans aftontour bevara honom mot dimmans inflytelse, och hon sjelf skulle derföre sofva desto lugnare, när hon icke oroade sig för honom. Deremot hade han ingenting att invända; begärlig efter att snart veta sin hustru till sängs och dessutom hungrig som en varg, tog Ho-Fi plats vid ett litet bord och väntade hvad som komma skulle. So-Sli satte sig midtemot honom och flickan framsatte ett tilltäckt fat, efter hvars lock herren i huset begärligt utsträekte handen. Men i detta ögonblick slog So-Sli liksom af en händelse lampan omkull och straxt derefter äfven bordet, i det hon skulle resa sig upp. Fatet föll i skötet på Ho-Fi, han grep efter det, skrek i samma ögonblick som en besatt och sprang omkring som en rasande, Grannarne sprungo till; man hämtade ljus. Om Ho-Fis hand snodde sig en svart orm, som dock snart blef dräpt. Men Ho-Fi sväfvade i lifsfara och hade ofelbart dött, om ej den kloke läkaren kommit på det goda intall, att lägga ormens hufvud som plåster på såret, och gifva den sjuke . hans kropp att äta.