Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1849, sida 2

e——e er, att om ni frågade mig, hvem utaf alla, som varit, äro och skola uppkomma, varit den visaste man, måste då svara: Tsching-Po! Om ni ville fråga mig hvem som varit, är och skall blifva den störste af alla menniskoslägtets välgörare, så måste jag åter svara: Tsching-Po! Om ni slutligen frågar mig hvari inbegreppet af all visdom och dygd låter sig sammanfatta, så svarar jag oföränderligen: i Tsching-Po! En gång skall den tid komma, min herre, då detta ädla namn skall uppväga alla skäl och bevis, och då den mest vältaliga tunga skall förstummas, så snart detta enda ord Tsching-Po nämnes. För att icke se sin blygsamhet alltför mycket bragt i knipan, gaf den beprisade sig här tillkänna, inbjöd den andre till sitt bord, hvarest de tillsammans förtärde den så billigt köpta märdskinkan. Sedan Ho-Fi på detta sätt vunnit faderns gunst, yttrade han den önskan att också lära känna hans verldsberömda dotter. Beredvilligt bestämde Tsching-Po dag och timme dertill. Friaren kom, såg och segrade, eller snarare: han kom, blef sedd och segrade. Hans drägt var denna gång särdeles elegant och lyste af den skönas älsklingsfärger. Den svarta hårpiskan var med särdeles omsorg flätad, ett perlband omgaf halsen, och handen rörde med outsägligt behag den präktiga solfjädern. Denna smakfulla drägt förfelade icke sin verkan på So-Sli. Hon sjelf