var ung; de hade alla mycket hastigt dött och under bröllopsfestens glädje, så väl som under begrafningens sorg, hade han aldrig försummat att upptaga den summa, som tillkom honom från sin kejserlige slägting, för att förhöja glädjen eller lindra sorgen. De sex älskade hustrurna hvilade vid hvarandras sida i en och samma graf, och nu önskade Ho-Fi sig den sjunde, just emedan sju är ett af de lyckligaste tal. Ho-Fi var en vacker och högst elegant karl. Hans naglar voro halfannan tum långa, hans kinder glatta och aldeles utan skägg, likasom hakan och öfverläppen. Hans hufvud var glatt afrakadt och endast midt från hjessan hängde en lång svart hårpiska ända ned till knäna. Hans rika klädedrägt förvånade hvar och en, då han var fattig och hans långa naglar vittnade om hans overksamhet. Jemte dessa yttre företräden och fördelen af sin höga slägtskap, egde ban också en makalös sjelftillit, som ännu aldrig lemnat honom i sticket. Jag vill försöka,sade han till sig sjelf, och om So-Sli emot all förmodan skulle afvisa mig, så vill jag dock hvarken hänga mig i min egen hårpiska som Bu-Bu, eller sticka ihjäl mig med nageln på min tumme som NI-Ni.Dermed var beslutet fattadt och drakens kusin skred oförtöfvadt till handling. Först gällde det att närma sig Tsching-Po, och detta gick till på följande sätt. Då So-Slös förträfflige fader en