Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1849, sida 1

Wang, hvars medlemmar ännu få bära det i arf gående gula bältet och hvarje månad få tre Taels samt två säckar ris, hvartill vidare kommer, att Draken bekostar afgifterna vid deras bröllopp äfvensom vid begrafningen, i den händelse att döden olyckligtvis beröfva dem deras maka. För hvarje sådant tillfälle är en rund summa af 120 Taels bestämd. Wangs yttre utmärkelsetecken är den kejserliga färgen, gult, som de få bära på. kappan, mössan eller hvar som helst; vår man bar den på bältet och var bekant i staden under namn af Ho-Fi med det gula bältet. I anseende till sin höga slägtskap, hade Ho-Fi ansett under sin värdighet att befatta sig med någon slags näring; men då, som man vet, lättja är långt dyrare än ett arbetsamt lif, måste han taga sin tillflykt till allehanda ränker, för att skaffa sig icke blott saltet till sin soppa, utan äfven soppa till saltet. Den ädle Ho-Fi hade redan ofta hört talas om So-Sli, och erfarit mycket, så väl om hennes behag, som om hennes egensinne och nycker; nästan dagligen var der i omlopp någon ny historia om en afvisad friare, tills ändtligen nästan ingen vågade försöka sin lycka hos henne. — Nu föll det en dag Ho-Fi in att kasta sina ögon på henme, och han egde tillräcklig egenkärlek, att utan vidare omvägar eftersträfva hennes hand. Sex hustrur hade han redan haft, ehuru han ännu