Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1849, sida 1

—— TT EE ATERN AETSENR europeiska statsorganismen, hvilket, i händelse de sicke behandlas med varsamhet och religiosite hotar att bringa samhällskroppen i ett tillstånd a upplösning, ett politiskt chaos. Geografi och sta. tistik förete i många fall anologa fenomener. De förra säger oss, att vid foten af de tropiska alpregionerna vanligen finnes en skogsrand, som de från bergen nedstörtande vattenmassan förvandlar till ett träsk. Der uppehålla sig de giftigaste ormar och andra skadedjur, och sjukdomsorsaker och miasmer alstras äfven der. Den sednare åter lär oss, att en motsvarande sumpregion uppkommer hos alla civiliserade folkslag inom samhällets nedersta omfång, der bildninger förlorar sig i barbari, och kristendomen öfvergår till hedendom. Ett hitintills föraktadt och nästan förbisedt plebejiskt element i staten, den 8. k. mobben med sin fattigdom och nöd, samlar sig på ena hållet i samma proportion, som rikedomen och yppigheten hos vissa individer hopa sig på det andra; det gäser för närvarande i alla Europas hufvudstider. Man behöfver blott erinra sig de nyare orden: kommunism, socialism, pauperism och proletariat och kasta en blick på nuvarande tids politiska tilldragelser, och man skall snart öfvertyga sig, att dessa benämningar, långt ifrån att vara endast tomma termer, numera framträda som bedröfligt hotande och högst farliga verkligheter. Proletärerne, som lefva för dagen, utan ringaste garanti för framtiden, och deras lägsta afdelning, den halfvilda menniskomassa, som man i Stockholm kallar hamnbusar och i Neapel Lazzaroni, äro den bestående ordningens farligaste fiender och hafva Nyligen på mer än ett ställe visat sig vara revolutionens beqvämaste tändstickor. Dessa fribytare i bluser och trasor, fasta landets Flibustierer, kunna lika lätt upphetsas till strid för som emot hvilket parti, hvilken person, sty— relse eller styrelseform som helst; ty de äro i allmänhet taget, utan besinning, öfvertygelse, sam— vete eller religion, och stå helt och hållet under passionernas och de yttre impulsernas välde. De utgöra en vild och hednisk stam midt i det kristna och civiliserade Europa. Desse olycklige måste undervisas, förbättras, omvändas, döpas, icke blott i vatten, utan åfven i kunskap, i anda ouh sanning, innan samhället kan sägas vara tryggt för deras anfall och af dem vänta sig någon verklig och varaktig nytta. Och framför allt är det maktpåliggande, att man söker förebygga, att icke deras barn få träda i föräldrarnes smutsiga, ofta blodiga fotspår och täfla med dem i ondska, last och grymhet, Här måste naturligtvis den enskilta välgörenheten och de allmänna anslagen, filantropien och statistiken ricka hvarandra handen, för att bereda de äldre af denna klass medel till sysselsättning och tillräcklig arbetsförtjenst och lemna barnen nödig undervisning, vård och evangelisk uppfostran.Det strider både mot en klok statshushållning och en sund politik att icke söka förbättra proletärklassens nuvarande, nedtryckta, ofta förtvifade belägenhet. Staten gör mycket för de öfriga samhåällsklassernas odling; den ökar vid hvare riksdag anslagen till de högre och lägre lärlomsverken: skulle den icke äfven kunna göra något för bildningens spridande inom den klass, om motsvarar de gamles slafvar, eller deras fer t plebs? Denna är mest i behof af praktisk och ndustriel skicklighet, moralisk och religiös själsildning och hörer jemväl till de i våra dagar nängbesjungna Enfans de la patries Må man samma mån som de högre samhällsklassernas ngelägenheter genom nya statsanslag ordnas och eras vilkor förbättras, äfven genom anslag vi1, att man sträcker sin omvårdnad till den lägta klassen; att man i tid söker arbeta på protärernes förbättring och tager deras barndom ch ungdom i anspråk för lärandet af något godt ch nyttigt, så att de icke i yngre åren lemnas andlöst, ända tills de hafva genomgått alla graerna i brottets skola och slutligen stannat i fänelset, der hjelpen icke sällan kommer för sent, h förbättringen oftast blir problematisk! Må A. FIRE