betala den ersättning, hvartill han finnes vara berättigad. 7:o Djurläkare vare förbunden att, inom det af konungens befallningshafvande honom anvisade område, visitationer, så ofta ske kan, anställa, för att utröna, om sjukt kreatur förefinnes. Finnes sjukt kreatur, låte egaren, om Han gör anspråk på ersättning, genast tillkalla de personer, som för behörig värdering erfordras, och gånge sedan som förut sagdt är. 8:o Dör kreatur af smittosam och elakartad lungsjukdom, gånge då som i 5 af Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828 stadgadt är ; och njute egaren, i sådant fall, ingen ersättning. Lag samma vare, om sjukt kreatur icke dödas förr än sjukdomen så länge forttarit, att kreaturets kött, enligt djurläkarens intyg, icke är användbart. . 9:o I allt öfrigt lände till efterrättelse Kongl. Förordningen den 23 Januari 1828, i de delar den på denna sjukdom är tillämplig. 10:0 Hvad om rättighet till ersättning nu stadgadt är, gäller blott i fråga om kreatur, som före d. 1 Juni nästk. år blifva i och för smittosam lungsjukdom slagtade; förväntande Kongl, Maj:t, att vederbörande menigheter emellertid ingå försäkringsbolag för ersättning af de förluster, som den enskilde möjligen kan komma att vidkännas, i händelse sjukdomen utöfver nämnde tidpunkt kommer att fortfara. Jemte det Kongl. Maj:t nu anbefallt landshöfdingarne i ofvannämnde län att till allmän kännedom och efterrättelse inom dem nådigt anförtrodda län låta skyndsamligen kungöra hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder förordnat, samt att föröfrigt vidtaga de åtgärder, som af förenämnde beslut kunna blifva en följd, har Kongl Maj:t bemyndigat dem att af under händer hafvande medel utbetala de ersättningsbelopp, som efter ofvan stadgade grunder böra utgå; äfvensom Kongl. Maj:t törständigat sundhetskollegium att ofördröjligen afsinda ett erforderligt sntal examinerade djurläkare, hvilka skola ställas till deras disposition och stationeras i de trakter, der sjukdomen är gängse; låtande Kongl. Maj:t jemväl genom samma kollegium lemna uppdrag åt öfverdirektören Norling att till de län, der sjukdomen härjar, sig begifva, för att med råd och upplysningar tilllandagå; egande desse läkare att af allmänna medel, enligt gällande författningar, undfå ersättning för resekostnad och dagtraktamente. Beträffande slutligen den af Konungens befallningshafvande gjorda underdåniga hemställan, att föreskriften om kreaturens dödande måtte utsträc; kas äfven till de afvelsdjur, som af sjukdom varit angripne, men sedermera tillfrisknat, så vill Kongl. Maj:t, efter inhemtande af närmare uppysningar i ämnet, derom framdeles fatta nådigt beslut. (P. o. I. T) 2 —— o50 2—1 mn fe i