phens hus en afdelning polissoldater från Innsbruck. Anföraren, åtföljd af en ung alpjägare, gick in till husets egare och förkunnade sitt uppdrag vara, att fängsla och till häktat återföra en förrymd Italienare, vid namn Singlio, anklagad, öfverbevist och dömd till döden för mord och rån, och hvilken Singlio skolat uppehålla sig i Stephens hus. — Att beskrifva den gamles förvåning, harm och fasa, anse vi öfverflödigt. Han afgaf alla de upplysningar han visste, samt tillade, att Italienarn nyss lemnat rummet. De noggrannaste efterspaningar anställdes. Förgåfves. Singlio stod ej att finna. Vi behöfva ej, efter hvad jag tror, längre söka honom, yttrade: den truppen åtföljande alpjägarn, kvilken var ingen annan än Mauritz, som från det hänryckta folkets lyckönskningar skyndat att möta. den af honom uppbudade polisstyrka. Om det är mig tillåtet, vill jag förfoga så, att mördaren blir fångad i sina egna snaror., Tillåtelsen gafs gerna. Nu fördelades soldaterna; en del gömdes på något afstånd från huset, återstoden förlades inom detsamma. Det mörknade småningom. Det blef natt. Då syntes en mörk sigur varsamt forskande smyga kring huset, och slutligen stanna utanför Stephens sängkammarfönster. En stege uppre