Konglig Majestäts bref till landshöfdingarne i Malmö, Christianstad och Halmstad, angående åtgärder till hämmande af en bland boskapskreaturen utbrusten smittosam lungsjukdom, utfärdadt den 28 nästlidne December: Hvad i detta ärende blifvit yttradt och hemställdt, har Kongl. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit; och då angeläget är att genom ändamålsenliga åtgärder skydda fäderneslandet mot den hotande olyckan af boskapssjukdomens vidare utbredande, men till vinnande af detta ändamål, enligt hvad upplyst blifvit; något annat tillförlitligt medel icke finnes, än att skyndsamt låta döda de insjuknade kreaturen, så, och i betraktande deraf, att kreaturens egare rättvisligen icke kunna tillförbindas att förr, än sjukdomens framsteg tillintetgjort allt hopp om vederfående, desamma utan ersättning för deraf uppkommande förlust låta slagta; och att, ehuru det i främsta rummet kunde tillhöra de menigheter, som af nämnde olycka mest hotas, att till sådan ersättning lemna nödiga bidrag, statens: skyndsamma mellankomst under för handen varande omständigheter så mycket mera synes vara af nöden, som sjukdomen eljest kunde komma att utbreda sig till flera delar af riket, innan enskilta försäkringsbolag hunne att bilda sig; har Kongl. Maj:t, som i fråga om denna ersättnings belopp ansett den ungefärligen böra motsvara skillnaden mellan kreaturens verkliga värde, och hvad som af kreaturet, då det blifvit slagtadt, för egaren återstår att begagna; hvaremot, då kreaturet, genom sjukdomens framsteg, för egaren sjelf förlorat allt värde, någon ersättning för detsammas dödande skäligen icke borde honom tillkomma, nu funnit godt i nåder stadga och förordna: 1:o Finnes. kreatur vara af smittosam och elakartad lungsjukdom angripet, vare egaren pligtig att låta detsamma slagta. 2:o Slagtas sjukt kreatur så tidigt, att köttet deraf, enligt djurläkarens intyg, är användbart: vare egaren oförhindrad att kött och hud använda, dock att köttet icke får från stället afföras utan att vara insaltadt, och att huden, sedan den blifvit kalkad, till garfveribehandling aflemnas; och vare egaren derjemte berättigad att, med vilkor, som här nedan stadgas, af allmänna medel njuta ersättning till hälften af det värde, hvartill kreaturet af behöriga värderingsmän blifvit uppskattadt. 3:o Behörige värderingsmän äro: sockennämn-— dens ordförande, eller, i händelse af hans förfall, någon annan af honom utsedd ledamot af nämnden; den i orten anställde, eller för tillfället der tjenstgörande djurläkaren, samt en af konungens befallningshafvande bland församlingens medlemmar utsedd person. 4:o Vill egaren njuta ersättning, som i 2:dra punkten sägs, göre då om sjuknadt kreatur skyndsam anmälan hos vederbörande värderingsmän; och åligge det desse att utan dröjsmål sig till stället begifva, för att om kreaturets värde och afslagtning meddela skriftligt intyg. 5:0 Åro värderingsmän förhindrade att så skyndsamt, som erfordras, sig inställa, må egaren icke destomindre slagta det sjuka kreaturet, och vare ändå berättigad till ersättning, derest värderingsmännen vid sedermera skeende besigtning och värdering intyga, att slagtningen skett så tidigt, som i 2:dra punkten sagdt är. 6:0 Så snart intyg af den beskaffenhet, som i förestående punkter sägs, af egaren till det slagtade kreaturet hos konungens befallningshafvande företes, låte befallningshafvanden till honom ut