Älpjägarne. Historisk novelett; ester en gammal krönika. Af 0. W—n. (Forts. från N:o 4.) I morgon! inte förr!.... Det ligger en hel natt emellan denna dag och i morgon! — Friskt mod, Karl! Jag har inga ledsamma nyheter: innan morgondagen gryr, sitter Singlio inom lås och bom. o VvHan har förtjent sitt öde, svarade Karl, under det en blixt ovilkorligt sköt ur hans öga. Men lemna detta ämne. Francisca är för evigt död för mig. Hör du: för evigt! ..... Lofva i stället att uppfylla en min önskan; den är den sista ... Du lofvar ju att göra det, Mauritz? Mauritz tog ett steg tillbaka och betraktade, förvånad, den talande. Icke sannt: du skall ju uppfylla min önskan, fortfor Karl, med värma fattande vännens hand. Emottag denna koja, såsom ett svagt bevis på min broderliga välmening... . Skänk mig sedan din välsignelse ... Jag... vill...döl...? Vännerna störtade i hvarandras armar. Tårar sköljde bådas kinder. En lång paus uppstod. Jag känner nu ditt beslut, yttrade Mauritz, roch jag känner också, att ett afrådande skulle