om Boskapssjukan. Den om svenska landtbruket och allt, hvad dermed eger sammanhang, högt förtjente föreständaren för landtbruksinstitutet på Degeberg, Hr Edward Nonnen, har begärt plats i vår tidning för tvenne skrifvelser, rörande den i åtskilliga af rikets län bland hornboskapen härjande farsot, som är känd under benämningen lungsjuka. På samma gång, som vi med största nöje härmedelst uppfylla denna Hr Nonnens önskan, taga vi oss friheten anhålla, att alla de landtbrukare och herrar veterinärläkare, som om nämnde farsot kunna hafva något af mera allmänt interesse att meddela, godhetsfullt måtte låta det komma till vår och genom oss till allmänhetens kunskap! De begge här ofvan omförmälta, af Hr Nonnen oss meddelade skrifvelser lyda som följer: Ifrån en af Länets skickligaste landtbrukare, bosatt nära Wetterns strand, hvilken redan tidigt förvärfvat kännedom om de farsoter, som våra husdjur äro underkastade, har nyligen blifvit mig meddeladt ett bref, hvarur nedanstående är ett utdrag. — Då säkert hvarje bidrag till kännedom om vådan och beskaffenheten af den förödande lungsjukan hos hornboskapen, hvilken nu för första gången hemsöker vårt land, skall vara allmänheten välkommet, har jag ansett mig skyldig att meddela det åt offentligheten. Om man också med stöd af gällande författningar gjort mycket i Skåne och Halland för smittans hämmande, så hafva dock dessa åtgärder varit otillräckliga, om, såsom det synes, sjukdomen nyligen vunnit en vidare utbredning. Vi hoppas, att uppgiften, att den redan skulle utbrutit i södra Småland icke skall besannas, men brefvet innehåller allmänna reflexioner för så väl en sådan händelse, som äfven i annat afseende, hvilka väl förtjena att varmt behjertas. Dess väsendtligaste innehåll är följande: Fastän jag ser, att Kongl. Hushålls-sällskapet är bevtänkt på att träffa anstalter för att hindra förluster i vhändelse den i Skåne och Halland gängse boskapssjuvkan olyckligtvis skulle hemsöka Westergöthland, tager jag mig ändå friheten att tillskrifva Dig i anledning häraf., Meningen är nemligen att försäkra, att faran för ysmittans och sjukdomens spridande äfven till trakter, vehuru betydligt aflägsne från nu angripna orter, är yvida större, än många, ja än de fleste troligen förevställa sig, samt att bedja dig, att du genom ditt och Hushålls-sällskapets inflytande måtte hos Landshöfdinige-embetet söka utverka energiska mått och steg, för Patt, om möjligt, hindra sjukdomens insteg i länet och vspridande derstädes., Förhållandet är, att jag just nu emottagit berättelse vom sjukdomen och dess högst bedröfliga följder af en yperson, som anländt från Halland och varit vittne till udess härjningar, Hos Lilliehöök på Hjuleberg är den yförfärlig, och har han i denna stund säkerligen förlorat öfver Ae —— — m. TET— ——