Men är det då allenast regenterne och deras ministrar, som böra hemta lärdom af de genom tidsandans gäsning framkallade statshvälfningar? Nej! Äfven n ationerna sjelfve böra akta på tidens tecken och icke, utan att nödvändigheten så bjuder, bidraga att åstadkomma ödeläggande skakningar i samfundsordningen. Nekas kan det imellertid icke, att det i allmänhet är thronernas närmaste omgifningar, hvilka gifva anledning till split mellan de begge statsmakterna, och är tvedrägtsanden dem emellan en gäng väckt, så erfordras det mycken visdom, varsamhet och moralisk styrka att åter dämpa densamma, hvilket ock hvarje sann fosterlandsvän bör söka att göra, så vida det kan ske utan att efterskänka några af sina naturenliga och statsborgerliga rättigheter. Allramest böra de styrande finna sig uppmanade att befrämja frid och enighet inom staten, dels derföre, att det i första rummet är deras pligt, och dels derföre, att ett utbrott af missnöje med deras styrelse sannolikt har till följd deras egen totala undergång. Men ej nog dermed: sjelfva konungamakten kan, om den af en eller annan orsak motsätter sig folkets rättmätiga fordringar, råka i en sådan misskredit, att den för alltid varder bannlyst från en stat, der den en gång, förmedelst missbruket af sitt inflytande, blifvit störtad; ty det förhåller sig med nationerna på samma sätt som med furstarne, nemligen, att när de en gång hafva kommit i besittning af hela makten och kunna tillfredsställa sina naturliga böjelser, så blifva de lika ifriga demokrater, som furstarne hafva varit royalister. Så vidt möjligt är bör all våldsam öfvergång från ett monarkiskt till ett demokratiskt styrelsesätt undvikas; ty ehuruväl den republikanska styrelseformen ovilkorligen måste erkännas vara den, som mest öfverensstämmer med menniskornas ursprungliga jemnlikhet och värde, så erfordras det dock så mycken allmän bildning, så mycken moralisk och politisk dygd till en så beskaffad sjelfstyrelse, att enhvar nation säkerligen handlar klokast i att blott smäningom, icke brådstörtadt öfvergå till densamma. Vi reservera oss dock uttryckligen emot, att vi med detta småningom skulle förstå en sådan sköldpaddgång, som den, med hvilken de konservative här i landet anse att man bör närma sig målet. Detta kan naturligtvis på intet sätt vara vår mening, utan blott, att man, genom att med enighet, klokhet och kraft gång efter gång göra än det ena och å det andra af nationens rättmätiga anspråk gällande, lägger en bred och säker demokratisk grundval, innan man företager sig att uppföra en republikansk statsbyggnad. Erfarenheten visar äfven, att icke något folk revolterar mot en konstitutionelt-monarkisk regering endast at lust till förändringar, utan att utbrottet först eger rum då, när de styrande genom äregirighet, nationalkänslan kränkande öfvermod, hårdnackadt motstånd mot tidsenliga reformer och förakt för folkets rättigheter hafva till den grad ådragit sig undersåternes hat och afsky, att de besluta afskudda sig oket och tillsätta en styrelse, som statsborgarne sjelfve till största delen inom sig utse och utvälja. Hl dmilrascx