— — — 8 I derstöd af 600,000 Lire. Inrikes nyheter. Götheborg. Såsom någonting högst märkvärdigt må nämnas, att i bref från Stockholm med Måndagsposten uppgifves såsom alldeles säkert, att regeringen fattat det beslut, att ersättning till hälften af värdet kommer att af statsverket utbetalas för den hornboskap, som slagtas, till följd af den gängse boskapssjukan. Det skall blifva eget att se, hurudana vilkoren för och kontrollerna på dessa ersättningar komma att blifva; men de må nu vara hvilka som helst, så är sjelfva principen att staten skall uppträda såsom ersättningsskyldig för dylika kalamiteter, hvartill den under ingen form kan anses vara vållande, så högst betänklig, att man måste fattas af en verklig förundran öfver en sådan regerings-handling: heldst den icke föranledes af något Rikets Ständers beslut eller önskningsmål. Det låter visserligen tänka sig, att staten kan uppträda såsom försäkringsgifvare: man har sett det t. ex. i Norge, i fråga om brandförsäkring, 0. 8s. v. Men detta grundar sig då på vilkoret, att en efter risken beräknad afgift erlägges, eller en uttaxering å alla interesserade sker, och staten kan då tidtals draga en vinst, som något när i eller ofta helt och hållet betäcker förlusterna. Ingen klass af de skattdragande i samhället betungas då för att betrygga blott en enda eller några få andra klasser; och derom är således ej så mycket att säga, fastän äfven i det afseendet tvifvel om lämpligheten kan uppstå. Men att alla de skattdragande skola ersätta förlust af lösegendom, åt en enda klass — då denna alldeles icke motsvarande deltager i de öfrigas betryggande för sin — synes vara någonting så orättvist, att då man tillika besinnar till hvilka betydliga uppoffringar ifrågavarande ersätt ning kan leda, och huru otillförlitliga alla verkställighetsåtgärder och kontroller i den delen måste blifva, hela saken låter såsom en saga, om icke den uppgåfves såsom alldeles afgjord. Det är möjligt, till och med troligt, att sjukdomen icke är till den grad vådlig, som man befarar; vi hafva hört att i Holland, under 7 till 8 års gångbarhet, endast dödat omkring 200,000 kreatur, och då man jemför de dervarande stora holländeriernas ofantliga afvel och deras närbelägenhet med förhållandet af boskapens ringare antal och större spridning i vårt land, bör väl icke förmodas, att förlusterna blifva så betydliga. Att likväl ersättningen kan gå upp till millioner, är ej otänkbart, och hvem skall betala dem? Jo, desamma klasser, som till följd af olyckan få betala sina födoämnen så mycket dyrare, och derigenom på det hela kanske, om det noga beräknades, lida mera än den klass, som I direkt förlorar en ringa anpart af sin boskapsafvel. I det afseendet skall det äfven blifva interessant att se, om regeringen varit betänkt på att undanrödja tullafgifter för införsel af boskap och ladugårdsprodukter, i samband med ersättningsåtgärden. Men om ock ersättningen icke skulle blifva betydlig (att den likväl ej lärer blifva obetydlig inses lätt, då man betänker, att en dylik farsot, öfverallt der den utbrutit, fortfarit under längre tid, samt vidare besinnar, huru värdena på hornboskap lätt uppgå till större summor) så är i alla fall åtgärden högst betänklig, då den på samma gång vittnar om egenmäktighet, i fråga om användandet af statsmedlen, ännu egentligen blott åsyftande understödjandet af några possessionaters anspråk på det allmänna, och om en benägenhet att neutralisera de eljest redan i orterna ifrågasatte enskilte försäkrings-föreningarne, hvilka, grundande sig på gemensam fördel för den boskapsegande klassen, både kunde vara lämplige och säkert lemnade bättre garantier mot missbruk samt mot bristande försigtighet och omvärdnad. Mycket mer vore härom att säga; men kungörelsen skall förmodligen snart blifva synlig; man får då skåda, huru den stora nyheten i verkligheten är uttänkt och anordnad. Kanske är den ett steg till en af monarkiska principen understödd kommunism, hvars utveckling till öfriga farsoter i vårt gamla Sverige kunde blifva högst interessant att skåda — i synnerhet om den skall utsträckas till ersättandet af de enskil2 2. 1 — em J1 I H l — L L—