Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1849, sida 1

saren begagnade sig af den list att sönderplocka friska alpvexter, dem han strödde omkring sig. Han bedrog sig också ej. Lockad af örternas ånga, nedsteg djuret, längsamt och försigtigt, för att uppsöka den alp, från hvilken den behagliga lukten kändes. Den kejserlige jägaren närmade sig en skroflig bergvägg, uppför hvilken han började klättra, för att ofvanifrån kunna träffa så mycket säkrare. Redan klängde han några famnar uppåt muren, redan grep han med båda händerna om ett utskjutande klippstycke, för att svinga sig upp på en bred afsats, då plötsligen en sten lossnade och brast undan hans fötter. Klippstycket, vid hvilket händerna krampaktigt fästade sig, var glatt och halt, och i samma ögonblick fötterna förlorade sitt stöd, halkade händerna från sitt fäste... och kejsaren stör— tade ned åt djupet... Några famnar nedanför det ställe, der kejsaren förlorade handoch fotfäste, utsköt en smal klipprand, bildande en smal afsats på bergväggen. Underbart nog, kom kejsaren att fastna på denna bräckliga räddningsplanka... Han gled med magen mot berget och stadnade i upprätt ställning på randen, — Kejsaren blickade omkring sig: öfver hans hufvud reste sig den kala, obestigliga klippväggen; till höger eller venster om honom vegiterade endast en och annan slin