Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1849, sida 1

—— ———— Sådan var den förtviflade ställning, i hvilken han befann sig, denne mäktige kejsare, detta sköna lands beherrskare, som plötsligen fann sig fattigare och hjelplösare, än någon bland hans undersåter: plägad af hunger och törst, tyngd af dödens mattighet ... Och, likväl vågade han ej förändra ställning, eller utsträcka sina lemmar till hvila på den plats, der han befann sig. Utrymmet medgaf det ej; — och, äfven om detta vavit fallet, så hade kejsaren ej förmått åter resa sig: Tusende smärtsamma känslor plågade den arme ... Icke döden, men dödssättets förfärlighet, skakade den modige mannen, då han besinnade, att han, störtad från klippa till klippa, endast stympad och sönderkrossad skulle nå jorden, så vida han ej dessförinnan fastnade på någon klippspets, ett rof för bergets örnar. I dalen, under kejsarens fötter, herrskade den förfärligaste villervalla. En del af monarkens lysande följe hade qvarstannat dernere, hvarifrån de med andlös uppmärksamhet följde sin beherrskares steg och med fasa slutligen varseblefvo den dödsfara, i hvilken han sväfvade. Tlbud flögo tillbaka till Zirl, andra åter skyndade att hemta bergsmän och alpstigare till stället. Oro, förvirring och förskräckelse stodo att läsa på allas anleten. Man rådfrågade de modigaste