— — lugnt, fastän hvarenda bloddroppa kokade i hans ådror. Men handen? ... Jag måste väl hålla mig fast vid trädstammen, för att ej stupa på näsan vid den våldsamma böjningen framåt ... Men ser ni då ej!.... Ve och förbannelse! De hafva hört oss... De fly! . skynda er! jag kommer efter .. Rörelsen bland träden hade ej undgått alpjägarens fina hörsel. Han lutade sig framåt och hörde tydligt de hviskandes samtal. Vi ha spejare, Francisca! sade Karl. -Jag måste undersöka. ) För Guds skull, Karl! gå ej in bland buskarnal En giftig dolk kan lura i mörkret... Jag känner ditt mod, men du får ej blottställa dig... och du vill ju ej göra det, då din Francisca ber dig deromlOch Francisca lindade sina mjella armar kring alpjägarens lif, och hennes englagoda blick fästades så bedjande på Karls lugna, fastän något bleka anlete. Nåväl! en bön af dig kan ej afsläs... Men jag ville gerna se den lurande i ögonen ... Ha! om det vore Singliol. Din arm, Karl! fortfor Francisca. Jag har dröjt alltför länge och måste skynda. vTillfället är gynnande att göra italienarens