—ö —9 Dr RN RN nad; i Österrike och Preussen af det enväldiga regeringssättet, hvilket i följd af de särskilda nationalitets-förhållandena der qvarstått längre, i med folkens tidsenliga fordringar kunde förenas samt utgjorde ett ständigt hinder för införande af de representativa statsformer, som hvarje särskild nationalitet behöfde, för att bryta de pri vatintressen,, som motverkat det allmännas väl; Italien likaså af enväldet, det Neapolitanskt konungsliga, det Romerskt-kyrkliga, det Lombardisktutländska, — alla skyddande förderfliga fördomars och intressens inverkan på folkets välfärdsangelägenheter. Att detta undanröjnings-arbete i dessa stora mäktiga stater icke genast kunnat genomföras bör lika litet förvåna oss, som de hastiga och oförväntade vexlingarna i de stridande partiernas förhållanden böra blifva obegagnade såsom nyttiga lärdomar att icke förlita sig på ögonblickets seger, utan väl befästa hvarje rättvist vunnen fördel, innan man går fram till nya strider. Hvad vi skådat har imedlerfid redan visat, att regerings-makten öfverallt börjat inse, att den icke kan längre innesluta sig med dessa ständsoch klass-intressen, som splittra samhällets ädlaste och dyrbaraste krafter, utan att den måste i de allmänna intressena och hos folkets majoritet erkänna staternas egentliga styrka och sammanhållning. Man kan således med temlig visshet antaga, att detta arbete skall företagas och fortgå öfverallt, der man icke i tid är betänkt uppå, att i lugn och med enighet införa behöfliga samshällsreformer, och afskaffa eller förändra de institutioner, hvilka, grundade på enväldets centralisations-lystnad och de aristokratiska samt byräkratiska korporationernas traktan efter godtycklig och ansvarslös maktutöfning, omöjligt låta sig längre förena med folkets allt klarare insedda behof af deltagande i ledningen af de allmänna lagstiftnings-, beskattningsoch förvaltnings-irendena. Om det sålunda kan antagas, att hvarken genom hufvudstads-befolkningarnes qväsande, eller genom afväpning, eller yttrande-rättens undertryckande, eller genom den ena nationalitetens uppretande emot den andras rättsfordringar, det påbörjade stora röjningsarbetet kan undertryekas, eller ens för längre tid förhindras, så måste det blifva ett det dyrbaraste och värdigaste föremål. för menniskokärleken och fosterlandssinnet att söka utreda och öppet uttala sin öfvertygelse om rätta beskaffenheten af den märkvärdiga och allmänna rörelse, som i denna tid visar sig inom så att säga alla Europas samhällen. Utan att sanna naturen af densamma är känd och erkänd, skall man förgäfves kunna bedöma ändamålsenligheten af de olika sätt, på hvilka. man nu ser de ögonblickligt segrande bemöda sig om att lösa mensklighetens stora frågor. Det är ock i detta afseende, vid ett nytt års början, som vi vilje yttra några ord till väre medborgare, De skola blifva korta och bestämda. Men vårt bemödande skall sedan vara, att under tidens lopp söka rätt uppfatta tilldragelsernas karakter, samt att återföra tankarna till dessa vära ord, för att visa deras vigt, om de af erfarenheten bestyrkas, eller i motsatt sall erkänna vårt misstag. Värt första ord blifve dä: Europas folk hafva rönt och uppfattat nödvändigheten af att ordna sina samhälls-angelägenheter efter frihetens, jemlikhetens och broderlighetens, genom religion och moral helgade principer. Dessas verkliggörande i stats-institutionerna ar rorelsens mål. Man inbille sig ej, att hvad i vår verlasdel nu pågår, endast är en ögonblicklig strid emellan de amhälls-elementer, som under fordna, vanliga körhållanden kifvats om makten eller inflytelsen ch hvilka, lydande enskilda passioner eller tillälliga intressen, lemnats att besegra hvarandra, itan den stora massans synnerliga deltagande. )essa elementer framstå visserligen äfven nu, ner eller mindre, såsom ännu mäktigt ingripanle kraster; och det kan understundom och nåborstädes se ut, som utgjorde deras förhållanden tridernas mål. Men så är det icke; och det är örvillelsen derom som i allmänhet torde utgöra nledningen till svårigheten att skyndsamt försoa oeh bilägga stridigheterna. Så ser man t. ex, konungarne, uppskrämda för ina throners kullstörtande; adeln och det högre resterskapet för sina privilegiers afskaffan de; apitalisterne för sin af statsbankerutter bero ene förmåööoconhat-. A oo a