Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1848, sida 3

Skjur! men skjut då! återtog Gervais med ett slags koncentrerad förtviflan och sörjande vrede. Vill du, att man skall taga dig lefvande 2 Vid denna hotelse, vid dessa rop blef Bastien skakad, förbittrad, ursinnig, men oförmögen till någon feghet, någon fruktan, utan tvertom exalterad af farans storhet, höjde ban hastigt sin bössa; han gaf sig knappt tid att sigta, han tryckte af... Skottet small, och Gervais hatt, genomborrad af kulan, nedföll omkring tjuge steg bakom sin egare. I samma ögonblick tog Moloss ett språng, för att spränga öfver till venstra sidan af hålvägen och genom ett rasande anfall hindra qvartermästaren att besvara skottet. Men redan hade tre skott svarat på Bastiens. Sylvio såg honvm vackla; han såg Moloss midt i ett språng träffas af en kula och flera gånger rulla omkring, och Simonia med krossad nacke stupa med ansigtet emot jorden .... Tvenne timmar derefter hvilade liken af Bastien och Simonia på en säng i Magdalenas koja. Honore Gervais kula hade träffat Bastien i underlifvet; en inre skakning hade rubbat hans arm, då han förde karbinen till ögat, så att kulan icke träflade bröstet, åt hvilket den var rigtad. Bastiens dödsstund hade varit temligen lugn — i anseende till den utmattning, som en härd kamp emot förfärliga plågor förorsakat — och så väl