Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1848, sida 3

hans, som hennes ansigten utvisade denna djupa melankoli, som man alltid förmärker i deras anletsdrag, som dött af sår genom eldgevär. Hvar och en af de besökande från grannskapet, vare sig man eller qvinna, anförvandt, vän eller blott och bart en nyfiken, gick fram och knäböjde vid sängens hufvudgärd; man lyfte då på klädet, som betäckte liken, betraktade dem och lät ett rop eller en åtbörd af medlidande undfalla sig; derefter mumlade man en bön och drog sig tillbaka till en vrå emellan den öppnanade dörren och väggen, der hopen qvarstod en liten stund, innan den aflägsnade sig. Honor Gervais, som kände Sylvios familj, skyndade att rycka honom ifrån detta smärtande skådespel. Samma dag åtföljdes de till byn GX och när de under vägen samtalade om denna tilldragelse, yttrade den gamle qvartermästaren: Det var ett ädelt hjerta i Antonin Lamic! Ödets hand drabbade honom snarare, än han trodde; lagen var emot honom... Men just derför, att han undslapp en vanärande död, att han i dag dog på ett militäriskt sätt, just derför sörjer jag mindre, än jag annars skulle hafva gjort. Men ... Och hans röst stockades, en tår glänste i hans öga. Jag glömmer honom aldrig, så länge jag I lefver . j