denne var inhöljd i en vid kappa, hvars uppslagna krage dolde den hufvudbonad han bar, men hans besporrade stöflor klingade vid hvarje steg emot stenarne. Då han fick se Bastien och märkte, att denne icke var ensam, tycktes han tveka; emellertid fortfor han att tigande nalkas. Bastien gick honom till mötes. När de stodo midtemot hvarandra, åtskillda endast at hålvägens bredd, gjorde de båda halt på samma gång. Med en beräknad rörelse nedslog den okände sin kappa, hvars tillbakafallande veck blottade en fullständig qvartermästare-uniform vid gensdarmerna; hastigt framdrog han med ena handen en karbin, som han haft gömd under kappan, medan han utsträckte den andra emot Bastien och ropade med sträf oeh bestämd röst: I konungens namn! jag arresterar dig, Antonin Lamic.Vid detta utrop, som Bastien, oaktadt sitt misstroende, likväl varit långt ifrån att ana, tog han ett steg tillbaka. Ahal ropade han, i det han med en lika hastig rörelse framtog sin bössa, uppspände dess hane och gjorde sig beredd att skjuta. Ahalåtertog han i föraktlig ton; det är ni, Honorse Gervais, som skrifvit till mig, för att sedan ligga ut en snara för mig! Ni är då icke annat än em feg usling, likasom de andra? Jag är ingen feg usling, och när jag har